Puss

Idag sa han puss för första gången - och pussade en slängpuss - det hade man velat ha på film. Sedan sken han upp som en sol i hela ansiktet. Han är så glad när jag kommer från jobbet och kommer och möter mig i dörren och ska visa en massa saker och springer fram och tillbaka innan jag hunnit fått av mig ytterkläderna. Idag började han med att klappa mig på armen eller att ta i min tumme och klämma försiktigt när han ville signalera att han ville ha mer broccoli eller kyckling - det var väldigt kärleksfullt och mysigare än hans nypningar och hårluggande.
Sen busade vi och Oscar kiknade av skratt. Och så försökte jag pussa honom och han sa tyst något som lät som p..uss. Sen vid nattningen så pussade jag honom och då tog han ut nappen och gav en slängpuss och sa puss. Min underbara lilla pussgurka!

Ingen gråt

Idag grät han inte min söta pojke. Tror det var hans favvopedagog som jobbade idag iofs - lite gnällde han när jag skulle säga hejdå och pussade honom men så fort han var i pedagogens famn så vart det bra och de gick och lekte med bilar. Han hade inte ens tid att vinka hejdå. Den trenden hoppas vi håller i sig. Under veckan han var sjuk hade de andra målat med färg på gamla vinylskivor som nu hängde på väggen. Jättefint!

Oscar trampar på

Lite stadigare för varje dag blir han och lite mer orädd -ibland blir det farligt. Han är så stolt när han lyckas vända och styra stegen dit han vill. Likaså när han böjer sig sakta ner och tar upp en leksak utan att ramla. Han har charmat både farmor,farfar, och mormor i helgen och med mormor hade han ett riktigt pusskalas också. Morfar var sjuk annars hade han kommit också.

I morrn blir första dagen på dagis på länge-som tur är slipper jag lämna och se hans krokodiltårar...

40 år är inte så gammalt...

Det är ju bara två 20åringar och alla vet ju att tjugoåringar inte är så gamla.

Min älskling fyllde 40år och vi firade med scones och långfrukost innan vi sen gjorde oss klara för lunch. En promenad senare hamnade vi på Vapiano och åt för första gången det var lite annorlunda men gott och de hade en ljuvlig pannacotta som vi delade på. Mums.

Lilla O fick smaka lite carbonara och lite välkryddad Bolognese och han gillade det mycket.

Sen promenerade vi hem och hade en ostbricksmiddag. Maken var mer än nöjd med dagen och presenterna. Nu kanske han slipper släpa på små apotekspåsar och dessutom hamnar med familjen i Montmarte framöver -vem vet?

Lördag: Os farmor och farfar kom och gratulerade sin son genom att bjuda med oss på lunch på Grands veranda - vi åt wallenbergare och de andra åt rimmad lax. O tyckte om både kalvfärs och mos. Sen firade vi hemma med tårta och kaffe och lek med O innan de åkte hem till sin vovve igen. Nu kanske han får en god kaffe i knasiga kalsonger framöver.

Söndag: Os mormor och H kom på eftermiddagen och vi åt tårta, småkakor och rulltårta. O hade jättemysigt. Nu får han nog ännu mera kaffe och lite rulltårta till sisådär 15 koppar kaffe.
Nu vilar vi lite från allt firande fram till nästa helg.

Oscars steg

På måndagen började Oscar gå själv -tidigare har det ju varit några steg men nu går han långt.
Under senaste dagarna har han börjat gå mer stadigt när han går själv men fortfarande vinglar han till och faller i bland- han har även börjat resa sig själv lite nu och då med händerna i golvet. Men man får gå efter hela tiden för vi har så vassa hörn och kanter överallt. Barnsäkrat snart?

Han säger mamma också vilket han ju vägrade ett tag. Denna vecka när han vart sjuk har han varit lite mer gosbenägen. Det njuter jag av förstås.

8 juli - Oscar släppte och höll oss bara i en hand när han gick. (Men på sten-klinkers-golv och annat hårtunderlag höll han i två händer för att inte slå sig) Älskade att gå i trappor med vårt stöd.
24 juli -Oscar tog fyra steg utan stöd- 13 månader
9 augusti- han tog 8-10 steg utan stöd
23 augusti - han tog 20-30 steg utan stöd -lite vingligt-14 månader
6 september- han började gå utan stöd hela tiden utan att vi lockade eller uppmuntrade. Ganska vingligt men lite stadigare för varje dag och reser sig själv från sittande ibland.

Spädbarn existerar inte i vårt hem längre

I kväll sålde vi babysängen som han inte använt på länge . Lite vemodigt att göra sig av med vår bedsidecrib men allt har sitt slut. Det var det absolut bästa babyköpet vi gjort.
Vår lilla spädis är sedan en tid tillbaka ett småbarn och nu är hans första säng borta :(

Jobbigt jobb

Vilken start. Fick röja ut alla bokhyllor i mitt rum och lassa ner grejer i kartonger vilket tog två dagar nästan. En halvdag gick bort till möten och flera timmar fick läggas ner på att få datorkortet att fungera och sen ytterligare några timmar på att få datorn att fungera. Och sen en dag på att få telefonen att fungera. Sen flera timmar på skrivarproblem och sen springa och leta skrivare och sen leta skrivarrutiner och sen funkade det. Och få nya larmkoder, kartonger och skräp hämtas. Uppdatera mig på en del nya rutiner - ingen informerar om sånt så det gäller att ta reda på allt själv. Jag får nu skriva ut mina brev och dokument på en skrivare en våning ner medan alla andra kollegor har skrivare på sitt rum. Rättvist?

Har fått gå igenom massor av gamla mail, hunnit titta på ett ärende på alla dessa dagar.
Den som verkar gladast att jag är tillbaka är städerskan. " heeej jag tänka dig mycket"

Är tufft att vara ifrån mitt lilla hjärta - hela kroppen tycker det känns fel men samhället tycker det är rätt.

Oscar krupp igen

Jag hann jobba ett par dagar innan lilla gullungen blev snuvig igen - tror han var frisk en dag. Det blev ett par jobbiga nätter och vi märkte att krupphostan var på G. SÅ det blev en vända till läkaren på BVC och inhalera kortison och adrenalin i mask igen och så visade det sig att han hade öroninflammation på ena örat också. Klart man är ledsen då. Så nu har har fått penicillin, näsdroppar och hostmedicin och alvedon för smärtan i örat. Idag verkar han lite bättre men det blir en hel veckas vila från dagis.

Första kruppen kom vid 6 månader och andra vid 15 månader. Hoppas det går lika länge till nästa gång.

Tandkrämen är slut

Ibland märker man inte att tandkrämen är på väg att ta slut, ibland tror man att den är slut men man klämmer lite på tuben och så kommer det mera tandkräm. Tandkräm varar inte för evigt. När det är slut så är det slut. Det kan komma som en överraskning eller så har man sett hur det sakta sakta minskar. Hur länge man orkar klämma på tuben för att få ut en liten gnutta till beror på hur mycket ork och tålamod man har. Jag klämmer tills det inte kommer mer men jag hör inte till dem som klämmer och klämmer och klämmer på den redan tomma tuben. Är det slut så är det slut. Då är det ingen idé att försöka klämma mer. Antingen får man gå genom det fortsatta livet utan tandkräm eller så köper man en ny tub med mera innehåll så det räcker längre.