Vilken start. Fick röja ut alla bokhyllor i mitt rum och lassa ner grejer i kartonger vilket tog två dagar nästan. En halvdag gick bort till möten och flera timmar fick läggas ner på att få datorkortet att fungera och sen ytterligare några timmar på att få datorn att fungera. Och sen en dag på att få telefonen att fungera. Sen flera timmar på skrivarproblem och sen springa och leta skrivare och sen leta skrivarrutiner och sen funkade det. Och få nya larmkoder, kartonger och skräp hämtas. Uppdatera mig på en del nya rutiner - ingen informerar om sånt så det gäller att ta reda på allt själv. Jag får nu skriva ut mina brev och dokument på en skrivare en våning ner medan alla andra kollegor har skrivare på sitt rum. Rättvist?
Har fått gå igenom massor av gamla mail, hunnit titta på ett ärende på alla dessa dagar.
Den som verkar gladast att jag är tillbaka är städerskan. " heeej jag tänka dig mycket"
Är tufft att vara ifrån mitt lilla hjärta - hela kroppen tycker det känns fel men samhället tycker det är rätt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar