Oscars inskolning på dagis -dag 6

Idag hände det. Han ville inte lämnas på dagis. Han grät med munnen vidöppen och sträckte sig mot mig med båda händer när han hamnade i
A:s famn. Jag pussade honom och sa hejdå mamma kommer sen och vinkade. Fy vad det nöp tag i hjärtat. Så körde jag in barnvagnen i barnvagnsrummet och tänkte smita ut. Men sen kom föreståndarinnan och en blankett skulle diskuteras. Sen kunde jag äntligen smita ut med min klump i magen. Fy fy fy vad tungt. Satte mig på thelins och tog en kopp te för att varva ner. Sen shoppade jag lite arbetskläder. När jag väl fick hämta honom var han också uppe i famnen på A:och sträckte sig genast mot mig. När han var i min famn sken han som en sol och gav slängpussar och vinkade hejdå till alla och var jättelycklig.

Jag förstår inte hur folk kan säga att barnen mår bättre på dagis än hemma före de är tre år. Jag tror inte på det. Jag tror Oscar skulle trivas bäst med mig men från nu ungefär skulle man behöva gå till öppna förskolan med honom varje dag men VARA DÄR MED HONOM. Det skär i mitt hjärta och alla vettiga celler i kropen skriker nej och det känns som jag bryter mot mina egna normer. Men jag måste följa systemet i samhället och gå i fållan med de andra djuren. Varför måste jag det?

I alla fall hade han ätit lite lasagne men inte hunnit (?) äta så mycket innan det var sovdags...
Han sov en halvtimme igen. När de var ute på förmiddagen hade han suttit länge i en bil med ratt och kört och varit sååå nöjd :)

I morrn är det slut på inskolningen. Nu börjar allvaret.