Igår var det äntligen dax för dop av vår lille prins som nu blivit 4 månader Vi fick gäster vid 8-tiden på morgonen och sen drog maken iväg och hämtade tårtor och lämnade av lite grejer i lokalen. Lokalen dukade vi på fredagkvällen. Vi hade mörkblåa pappersdukar och mörkblåa ljus.Klockan 12.30 landade vi i Gustaf Adolfskyrkan - där vi valt att döpa vår älskling. Då var nästan alla på plats redan. Nåväl, prästen dyker upp och så säger hon : "jag ska inte ta i hand för jag är genomförkyld!" Men hallå...hur tänker man som präst då? Här har vi sen killen föddes bett att alla som är förkylda håller sig hemma och inte kommer och träffar oss. Vi spritar händerna noga och ber besökare göra det innan de hälsar på Oscar. Vi hade sagt åt alla dopgäster att om de var förkylda var de tvungna att stanna hemma - men alla gäster var friska och krya.Det är ju inte bara svininfluensan man vill undvika utan även RS-viruset som ju kan ta död på spädbarn men yttra sig som en vanlig förkylning på vuxna. Jag tyckte det var såå oansvarigt av henne hon skulle ju båda hålla Oscar och peta honom i ansiktet, men vad kunde vi göra? Vi genomförde dopet.Dopet var jättevackert och fint, en av Oscars faddrar läste evangeliet om Jesus och barnen. Oscars pappa läste en bön. Jag berättade vilka namn vi valt. Min gudson som nu blivit ganska stor och går i 6:an fick hälla upp vattnet i den vackra dopfunten av färgat glas. ( Mitt i den var en skulpterad fisk)Så sjöng vi Måne och Sol och Du vet väl om att du är värdefull( den senare hade vi ju även på vårt bröllop) Oscar gillade inte att få kallt vatten på huvudet och skrek tills han fick komma i min famn. Han hade så fin dopklänning med mörkblåa breda band. Ljusblått är inget för våran kille Efter dopet gick vi den lilla biten till Gustaf Adolfsgården där vi bjöd på välkomstbubbel, två sorters smörgåstårta , kaffe och kanelbullar och jitterbugg och vita prins(ess)tårtor i vitt med Oscars namn på.Han fick så mycket fina presenter allt från Muminmuggar, tallrikar, bestick till böcker, dopminnen som var graverade och massor av pengar. Efter flera timmars doplunch/kaffe städade vi ur lokalen och packade in allt i bilen. Våra bästa vänner som också är faddrar till Oscar kom från Finland över dagen med sina tre barn. I övrigt var det bara Oscars farmor, farfar, mormor med sambo, morfar med särbo, farbror med sambo och moster med sin fästman.Vi hade tänkt ha ett stort dop med alla våra vänner och övriga släkten men insåg att vi inte orkade det är jobbigt att ordna kalas även om det är roligt. Det fanns inga krafter kvar för oss att ordna en jättefest som det ju skulle bli om vi bjöd alla våra vänner med barn nu var vi 18 stycken . Hade vi bjudit våra närmaste vänner och släktingar så hade vi blivit ca 50 vuxna och 15 barn. Det är stor skillnad. Så till alla som blev ledsna, sura eller besvikna över att inte få komma kan jag bara säga - vi var tvungna att sätta vår hälsa och våra behov främst denna gång. Men det blir fler fester och fler kalas framöver när vi är piggare. Som ni vet brukar vi ju faktiskt bjuda in till fest rätt ofta…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar