Ibland får man sig en tanke som dyker upp. Som idag när jag kollade på "Stockholm-Arlanda" på TV och fick se två tjejer som varit på långresa i Indonesien och Australien ett par månader med stora ryggsäckar. Det jag tänkte var : åh fy vad jobbigt. Sen slogs jag av en tanke...men vänta nu det där kunde ju vart jag år 2002...hur tänkte jag då??
Planen var att resa runt i Thailand och Vietnamn och sen åka vidare till Australien med ryggsäck i ca 4 månader-resan var betald och allt. MEN HALLÅ!!! JAG prinsessan på ärten...som vill ha allt bokat i förväg och gärna så lyxigt som möjligt och absolut inte dela dusch och toalett med någon okänd..
Diskuterade detta med maken och kom fram till att det jag hade bekymrat mig mest för var flygresorna inte smuts, kryp, sjukdomar...något måste ha hänt på vägen. Var jag verkligen äventyrslysten, orädd och så olik den jag är idag? Ett 100% igt svar kan jag aldrig få för resan blev ju inte av av olika anledningar:
1. Terroristhot
2. Mitt resesällskap skulle plötsligt involvera sin kille i resan och låta mig flyga hem ensam medan hon fortsatte resan med sin kille ett par månader. Jag gillade inte tanken att flyga från Australien till Bangkok helt ensam och behöva bo ensam en natt där - det minns jag, så helt orädd var jag ju inte. En gemensam resa ska påbörjas och avslutas ihop tycker och tyckte jag.
Min kompis trodde inte riktigt på mina argument utan trodde att jag backade ur för att jag träffat J men så var det verkligen inte. Även om han så klart blev superglad över att jag inte åkte.
I allafall så undrar jag hur det hade gått för mig som älskar lyx. Jag tror det hade gått bra då, för jag hade inte upplevt så mycket lyx men nu skulle jag aldrig åka på en sån resa. Synd egentligen för det kunde vart en rolig upplevelse att ha i ryggsäcken...
Planen var att resa runt i Thailand och Vietnamn och sen åka vidare till Australien med ryggsäck i ca 4 månader-resan var betald och allt. MEN HALLÅ!!! JAG prinsessan på ärten...som vill ha allt bokat i förväg och gärna så lyxigt som möjligt och absolut inte dela dusch och toalett med någon okänd..
Diskuterade detta med maken och kom fram till att det jag hade bekymrat mig mest för var flygresorna inte smuts, kryp, sjukdomar...något måste ha hänt på vägen. Var jag verkligen äventyrslysten, orädd och så olik den jag är idag? Ett 100% igt svar kan jag aldrig få för resan blev ju inte av av olika anledningar:
1. Terroristhot
2. Mitt resesällskap skulle plötsligt involvera sin kille i resan och låta mig flyga hem ensam medan hon fortsatte resan med sin kille ett par månader. Jag gillade inte tanken att flyga från Australien till Bangkok helt ensam och behöva bo ensam en natt där - det minns jag, så helt orädd var jag ju inte. En gemensam resa ska påbörjas och avslutas ihop tycker och tyckte jag.
Min kompis trodde inte riktigt på mina argument utan trodde att jag backade ur för att jag träffat J men så var det verkligen inte. Även om han så klart blev superglad över att jag inte åkte.
I allafall så undrar jag hur det hade gått för mig som älskar lyx. Jag tror det hade gått bra då, för jag hade inte upplevt så mycket lyx men nu skulle jag aldrig åka på en sån resa. Synd egentligen för det kunde vart en rolig upplevelse att ha i ryggsäcken...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar