Ett decennium har passerat...

2000 - Nytt liv, Nya vänner, studier och Stockholm stog på agendan en resa med syster till Cypern.
2001- Fortsättning på det nya livet och en resa till Singapore och en fin vänskap utvecklades.
2002- Vänskapen utvecklades till en underbar kärlek-mitt livs kärlek-, årets fylldes av glädje och kärlek.
2003- Mera glädje och kärlek och en härlig greklandsresa.
2004- Vi flyttade till större lägenhet och njöt av sommaren i Spanien.
2005- Förlovning och ännu en resa till spanien.
2006-Bröllopsplaneringen satte igång på allvar.
2007- Ett fantastiskt och vackert majbröllop och en fantastisk italienresa, karriären startade för mig.
2008- En underbar resa till Karibien som vi sent ska glömma, härliga hotellupplevelser och sommardagar och även en sväng till Spanien. Året då vi väntade på vår bebis.

2009- Oscar , den underbaraste på hela jorden kom till oss och livet tog en ny vändning, vi flyttade till ännu större lägenhet. I övrigt ett tungt år med sjukdomar och begravning.

Ska man sammanfatta detta decennium i positiva ord så är det - nytt liv, nya vänner, underbara resor, otroligt mycket kärlek, studier, bröllop, bebis och nytt boende.

Jag önskar att även nästa decennium fylls av mycket lycka, kärlek och underbara resor. Men framför allt god hälsa för alla nära och kära.

Året som gått...-2009

Året började på samma sätt som 2008 avslutades- mediciner, illamående, sjukskrivning, MVC-besök, korta promenader runt huset. Allt på grund av bebisen i magen och HYPEREMESIS GRAVIDARUM.

I april mådde jag lite bättre och klarade av att gå på ett dop och även att åka hem till pappa under påsken-det blev vårens stora händelser.

3 JUNI 2009 - vår underbara lilla Oscar kom till världen efter en evighetslång väntan. Första veckan var fylld av besök.
16 juni- vi flyttade pick och pack från söder till gärdet.
-Mjölkstockning och akutbesök

Juli
-åkte vi till finland första gången och träffade moster regina sista gången.
- besök på värmdö
-besök i Sandviken
-besök i Vallentuna
-Gallstensanfall

Augusti
- Vi var på Greta och Martins bröllop
- Farmor fick en stroke
- Jag snubblade och skrapade upp knän och armbågar illa
-Tandinfektion och akut tandläkarbesök
- Gallstensanfall

September
- Regina lämnade jordelivet + begravning i finland
- Gallstensanfall + läkarbesök i finland
-Tandläkarbesök
-Läkarbesök

Oktober
- Oscars dop
-Feber och mjölkstockning
-Ultraljud för gallsten
-Gallstensanfall
-Besök på förskolor
-Läkare ang gallsten

November
-Besök på förskolor
-Tandläkare
-Flyttpacka sundbyberg 3-4 helger
-Svininfluensavaccination
-Julpynta
-Gallstensanfall

December
- Julmarknad på skansen
- Barnvakt första gången- J och jag på teater "My fair lady"
- Träffa kirurg ang planerad gallstensoperation
-gallstensanfall
-tandläkare
-akut bukspottskörtelinflammation= inlagd på sjukhus 13 dagar (permission över jul) Fastade helt tre dagar och fick bara äta flytande.
-GALLSTENSOPERATION

Året som borde ha varit det bästa eftersom Oscar kom till oss överskuggades av sjukdomar både innan och efter han kom (både mina och andras.) Nu hoppas vi att vi får ett sjukdomsfritt 2010.

Oscar och barnvakter

Nu har han haft en del barnvakter. Mormor ställde upp direkt när jag hamnade på sjukhus och stannade ett par nätter så J kunde besöka mig och avsluta sitt viktiga arbete på jobbet.

Farmor kom ner från Gävle och umgicks med barnbarnet två eftermiddagar och sov en natt hos oss trots att det var så tätt inpå jul.

Moster Linda och Onkel Stephen från London kom och passade Oscar på operationsdagen så J kunde komma och besöka mig.

Tack för att ni ställde upp!

( Tack även för de besök jag fick på sjukhuset)

Happy days

Nu är jag utskriven. Blev inskriven den 18 december och utskriven 29 december med permission 23e december 21.00-25 december 9.30 och sedan förlängd permission 25 december 11.00 - 27 december 17.00. Sen blev det operation 28 december på morgonen. Fick veta det en kvart innan(9.45) men var förberedd och hade duschat. Hann nästan inte bli nervös så det var förstås bra. Träffade en jättegullig narkosskötare -Patrik. Han skämtade och lockade mig till många hjärtliga skratt innan jag sövdes. Det var lite obehagligt att andas i masken men det gick. Sen vaknade jag till och det var dax att köras tillbaka till avdelningen. Då var väl klockan 14.00. Var mycket trött och sov fast jag fick besök av maken :) Det obehagligaste av allt var kateter och manuella tömningen.

Tisdagen fick jag äta igen så det blev frukost,lunch och eftermiddagssmörgås innan jag fick åka hem. Har fyra kikhål på magen som ska läka nu - behöver smärtlindring men smärtan är inte ens i närheten av kejsarsnittssmärtan.

Nu har jag en del gallstenar i en burk - de ser ut som stenbitsrom. Urk.
Måste rikta ett stort tack till sköterskor och undersköterskor på Capio St Görans sjukhus Kirurgiavdelning - de flesta har varit helt underbara, stöttande och glada och förstående.
Särskilt Maria som peppade och stöttade när jag var helt sönderstucken och behövde stickas igen, Martha som förstod att det inte gick att sova med snarkorkestern och Cecilia och alla de gulliga som tröstade i saknaden av O och oron inför operation. På avdelningen ava 33 ska ett särskilt tack riktas till sköterskan Karin som visade stor förståelse för min situation.

Idag går tankarna till rumskamraten Margit som opereras vid 93års ålder.

Känslor inför operationen

Det är blandade känslor...
Jag vill ju bli av med anfallen och därmed opereras. Men jag är ju nervös och lite rädd. Tänk om man sövs och aldrig vaknar mer, eller om operationen misslyckas och man får komplikationer efteråt.

Om jag dör :
- Hoppas jag att maken, familjen och vännerna ser till att Oscar får en varm och kärleksfylld uppväxt och för mina tankar och ideal vidare.
- Hoppas jag att maken, familjen och vännerna vet och känner hur mycket de betytt för mig genom livet.
-Hoppas jag att jag får leva vidare i allas hjärtan genom att det pratas om mig mycket och ofta i positiva ordalag.
-Hoppas jag att det sker smärtfritt.

MEN JAG HOPPAS OCH VILL SÅKLART ÖVERLEVA!

Ambulansen kom och hämtade mig den 17 december

Ja, det var nämligen så att på morgonen hade jag fruktansvärt ont i magen. Och fick ringa efter J. När han kom hem kunde jag bara gå dubbelvikt. J fick ringa ambulans som kom efter 30 minuter i värsta snöovädret. Jag hade drabbats av akut bukspottskörtelsinflammation till följd av mina gallstensproblem. Jag blev inlagd på en avdelning och fick inte äta eller dricka på 3,5 dagar. Med min vanliga tur så sattes vår avdelning i karantän pga att en patient hade magsjuka på kvällen den 18 december. Detta innebar att personalen bar munskydd och skyddshandskar och förkläden och var rädda för att komma in i rummet. Jag fick inte ta emot besök.Jag stacks i fingret var tredje timme och i armarna hela tiden för provtagningar av alla de slag. Smärtorna kom i omgångar och jag fick morfin och illamåendemedicin när de kom. På söndagen fick jag börja dricka klara drycker dvs vatten och blandsaft, på måndagen togs karantänen bort och jag fick duscha och byta avdelning. På tisdagen magnetröntgades jag och onsdag kväll fick jag permission över julafton-när jag kom tillbaka på juldagens morgon var proverna så bra att jag fick förlängd permission till söndagkväll. Nu väntar operation. Jag höll på att dö av saknaden av Oscar och grät massor på sjukhuset det var så underbart att komma hem och se honom efter 7 dagar.

Idag var en dålig dag...

Jag kände när jag vaknade att det gjorde ont på de sedvanliga anfallsställena men hoppades på att det skulle gå över...det gjorde det inte så jag gick upp och då lättade det. Ahhh skönt tänkte jag och pumpade ur mjölk och började fixa mat åt O. Då tog det fart igen...och stegrade sig jag matade Oscar och ringde J och berättade att ett anfall var på G. Vågade inte ta morfinpillrena jag fått eftersom jag inte vet om jag däckar totalt och det vore läskigt när man har hand om sonen ensam. Tog ett piller av de gamla istället. Men innan det hade börjat verka gick jag runt och vaggade och tjöt och gnydde och ja mådde pyton. När maken äntligen kom hem var det väl som värst och sen började det lätta lite och illamåendet kom över mig som alltid. Efter några spyor var jag totalt utmattad och hade fortfarande ont så jag gnydde och började dåsa till- efter en halvtimme var smärtan bortdomnad och jag slumrade på soffan en liten stund. Nu mår jag fortfarande lite illa är öm och helt sluuut.

Men anfallet gjorde att jag fick ett datum för operation i februari men dit är det långt så vi hoppas på ett återbud tidgare än så.

Flyttlasset packat

Nu är hela den gamla lägenheten nerpackad i kartonger. I helgen skedde det sista rycket. Äntligen...men vi har vinden kvar. Det mesta där är väl i kartonger men en del har tydligen slängts upp där när vi städat lägenheten inför besök. SÅ det går väl en dag till sortering där med. Men inte före jul - det lovar jag.

Tandgele?

Idag var jag hos Tandis och fick tandgelé på tandköttet innan tandstenen skrapades bort. Det var obehagligt -hela tungan svällde upp kändes det som -som tur var släppte bedövningen fort. Vi pratade om något hemskt som kommer ske i mars...18 mars..om jag törs.

Lucia med stjärngosse

I söndags lussade Oscar för sin pappa i vitt stjärngosselinne och strut på huvudet. Han var så söt så söt även om han inte riktigt gillade att ha en strut på huvudet. Barn brukar inte göra det så jag insåg att om det är någongång man kan vara säker på att han får vara stjärngosse är det detta år nästa år kommer han förstå att han kan ta av sig den- så iår blev det stjärngosse. Undra vad det blir nästa år...

Vad är gott och vad är inte gott?

Tydligen är potatis ganska äckligt i min bebis mun, även potatis blandat med palsternacka är äckligt iallafall på burk, Havregröt är tydligen mumsigt värre, banan helt ok.
Och idag fick han enbart mosad palsternacka (utblandat med ersättning) ej från burk och det var riktigt gott de sista två skedarna tydligen.

Kom på att våra kompisars son Felix gillade sötpotatis. Så till helgen blir det nog att prova lite sötpotatis och efter det blir det nog majs och efter jul testar vi nog lite morot. Men nu ska det käkas palsternacka för fulla muggar.

Han borde ju älska morot, för det sägs ju att om mamman äter vissa saker ofta när bebisen är i magen så känner den igen det sen...hur vet jag inte de får ju inte näring genom munnen. Och om det var vad man åt när man ammade så borde han ju älska potatis...

Operation beviljad!

Idag var jag på specialistkliniken och träffade en toppenläkare. Han insåg snabbt att operation är det ända att göra i mitt fall. Tyvärr blir det nog inte före jul men kanske januari eller februari sa han. Jag hade nog inte velat före jul heller men skönt att det är på G. Jag bad också om starkare medicin och fick några dundertabletter utskrivna.Härligt! Nu känns det som att livet leker och man kan fira jul utan oro. Låter knasigt värre att man blir lycklig av att ha en operation framför sig. Men smärtan är hemsk.

Sen kommer jag vara jättenervös och rädd för att inte vakna ur narkosen och rädd för inre blödningar efteråt och mördarbakterier...menmen. Får försöka tänka att allt har en mening, vad som än händer. Hoppas att jag överlever iaf:)

Remissjakten utan slut?

Nä den fick faktiskt ett slut. Men hej och hå vilket ringande.
Först fick jag en remiss i november från ett sjukhus och med ett löfte om att få komma till dem i februari(!) Jag ringde och beklagade mig lite men de kunde inget göra åt väntetiden. Då vände jag mig till vårdgarantin som ska se till att man får vård inom 30 dagar. De lovade att ta tag i så jag skulel få hjälp tidigare. En vecka gick och så kom ett brev från ett mindre sjukhus att det första sjukhuset pga långa köer skickat min remiss vidare och de skulle höra av sig. Då trodde jag att det var vårdgarantins förtjänst. En vecka till gick och så ringde jag dem igår för att höra när det kan bli aktuellt att få komma. Då visade det sig att det inte var via vårdgarantin utan något det stora sjukhuset gjort för att se till att jag skulle få komma i februari som utlovat. Jag frågade om det inte på något sätt gick att lösa eftersom jag har så stora besvär. Det enda de kunde göra var att säga att ja nu är det ju snart jul så det finns inga tider att boka in dig på. Men ring efter alla helger den 10 januari och tala om hur jobbigt du har det så ska vi försöka att boka in en tid åt dig i allafall. Det lät ändå på henne som att den tiden ändå skulle bli i februari. Uppgiven frågade jag men finns det inget annat har ni inte någon väntelista om ni får avbokningar till exempel? "Näe men jag kan skriva en notering här i dina papper att du kan komma med kort varsel- men hör du inget från oss så får du höra av dig 10 januari."
Ja det lät ju inte så lovande då.

Så idag tänkte jag att jag ringer vårdgarantin istället och hör vad som hänt-där visade det sig att dagen efter att jag ringt hade de skickat en begäran till det stora sjukhuset om att skicka vidare mina papper till ett specialistsjukhus som verkar riktigt proffsiga. SÅ det lät ju jättebra men eftersom det gått två veckor tänkte jag att det är bäst jag ringer dem och hör så den kommit fram. Det hade den inte gjort. Så då ringde jag Stora sjukhuset för att fråga om de kunde se om papprena hade hunnit gå till det lilla sjukhuset istället för specialistsjukhuset och om de hade skickat dem vidare. Hon kunde inte se något men hittade kopior på mina papper som hon skickade till Erstaspecialistsjukhuset. Då tändes ett litet hopp igen om att kanske få komma dit i januari i allafall.

Fem minuter senare ringer telefonen - det är från det lilla sjukhuset jag pratade med igår...de hade fått ett återbud i morgon. Så i morgon eftermiddag får jag träffa en kirurg som om det bestäms att det blir operation utför operationen på stora sjukhuset. Så nu får jag plötsligt komma två månader tidigare än vad jag trodde igår:) Hoppas det inte är lång väntan för nästa steg och hoppas de får bukt med mina gallstensanfall.

Så nu är väl båda processer igång-så jag får väl ringa och avblåsa den jag startade idag...
Till saken hör att både vårdgarantin och Stora sjukhuset har en funktion att man får knappa in sitt nummer så ringer de upp. Vårdgarantin fick jag vänta 15 minuter på kanske men stora sjukhuset en timme. Specialistsjukhuset fick jag sitta i telefonkö en kvart. Så det gick åt en del tid till telefonsamtal och väntan. Hoppas nu att det löser sig fort och bra det här.

Den spyan visste var den satt...

Idag när Oscar stod i mitt knä som han oftast gör nu när han ska rapa så plötsligt kom en stor mjölkspya som landade i mitt ansikte precis brevid ögat och rann ner över munnen. Oscar tittade på mig med en blick som sa "men fyyy, vad äcklig du är" Jag torkade bort den och Oscar log stort medan jag fick torka bådas tröjor.

6 månaderskontroll och vaccinering

Idag stack vi iväg till BVC igen. Nu stod läkarens 6 månaderskontroll av Oscar på agendan. Han följde kurvorna och kunde vad en 6 månaders ska kunna : Greppa saker med båda händer, följa saker med blicken, vända sig från rygg tll mage och mage till rygg, jollra,skratta. Det lyssnades på lungor och hjärta och allt var bra. De klämdes och kändes på mage, testiklar osv allt var som det skulle. De kommenterade särskilt att han fått så många tänder redan. De ville gärna se när han vände sig men han totalvägrade när alla stod och stirrade.

Sen var det dags för vaccination mot svininfluensa-De rekommenderade verkligen att han skulle få den och vi litar på läkarkunskapen så han fick sin första dos. Oscar skrek lite när han fick sprutan i benet i pappas knä. Gnällde lite men sen var det bra. Efteråt fick vi sitta kvar i väntrummet en stund för att se så att ingen allvarlig reaktion uppstod. Oscar var så glad och jollrade och tittade nyfiket på andra barn som lekte. En annan liten pojke väntade på 6 månaderskontroll och stog upp i sin mammas knä, men inte alls lika stadigt som Oscar gör :)

På eftermiddagen var Oscar lite gnällig och lite slö och ville mest vara i famnen och inte sova-reaktion på sprutan? I januari är detdags för dos två. Hoppas Oscar slipper biverkningarna.

Flyttröran fortsätter...

jag tror grejerna förökar sig i smyg...igår packade vi från 14-19 men helt klara är vi inte....vi behöver en dag till för lägenheten och en för vinden tror jag...usch jag spyr på skiten snart.
Jag vill julmysa och inte stå och nysa damm bland flyttkartonger....

Sötgröten och banan

Igår fick Oscar en smakportion av gröt för fjärde gången. Och efter en stunds smackande insåg han att man kunde få ner gröten utan att först trycka ut den ur munnen med tungan. Han svalde och gapade stort efter nästa sked.

I morse fick han smaka banan för första gången, det var stora grimaser men han gapade efter mer men efter 3-4 skedar var det tillräckligt.

Förskola är vald till slut

Ja äntligen bestämde vi oss för vilken förskola som var bäst, nästbäst osv av de vi besökt som är kommunala. I veckan skickade vi in formuläret via internet - en dag före hans kötid får börja räknas - ute i god tid som vanligt:) Det har varit ett tungt jobb att besöka förskolor, bedöma vad man ser, vad man hör och sen jämföra det med den viktiga USK-rapporten där föräldrarna talat om vad de tycker.

Vi får väl se om han får plats på något av våra förstahandsval. Vi har en privat förskola vi ska besöka i januari också och hoppas mycket på den. De har egen kö som vi står i redan.

Om allt går som vi vill så får han börja hösten 2010 men inte fulla dagar från början.

Föräldrafritt hela kvällen

Igår hade Oscar sin första föräldrafria kväll. Han skickade iväg mamma och pappa på teater, vi skulle se " My fair lady" på Oscars teatern. Åh vad jag hade sett fram emot det. Helene Sjöholm är ju så underbart duktig.

Oscars Mormor och Holger kom hem till oss på eftermiddagen för att vänja Oscar lite vid sällskapet. Vid 18 tiden gick vi iväg. Vi kände oss så busiga som gav oss iväg båda två. Tyvärr sänktes humöret direkt vi kom innanför dörrarna och såg en diskret liten lapp om att rollen som Eliza spelades av " blablabla blablabla" För den som inte vet det är det huvudrollen vilket betydde att Helen Sjöholm var sjuk. Den där Helen måste drabbas av många sjukdomar för jag har råkat ut för detta en gång förut, då gjorde det inte så mycket för jag hade biljetter till veckan efter också av en händelse. Men denna gång hade jag fått biljetterna i födelsedagspresent enbart för att Helen Sjöholm var med...det betalades över 600 kr per person och så fick vi inte ens se henne. Föreställningen var okej men huvudrollsinnehavarens ersättare var inte i närheten av lika bra.

Nåja vi fick en kväll tillsammans på teater iaf och det var ju mysigt. Det var ju väldigt längesedan vi gjorde något sådant tillsammans senast var väl wallmans salonger i september 2008.

Oscar hade haft det toppenbra med mormor i ca 4-5 timmar och varken skrikit eller gråtit ens en liten stund. Och när vi kom hem sov han gott sedan ett par timmar tillbaka.

Så vi kanske törs ha barnvakt igen någongång, men då ska vi inte se något med sjuklingen Helen Sjöholm i allafall.

I går blev prinsen 6 månader

6 månader är ett halvt år. Om ett halvt år är han ett år. Tiden går så fort samtidigt känns det som att han funnits hos oss i evigheter. En märklig känsla. Vad gjorde vi innan han kom?
Han är så otroligt gullig vår lillprins!