Jag kände när jag vaknade att det gjorde ont på de sedvanliga anfallsställena men hoppades på att det skulle gå över...det gjorde det inte så jag gick upp och då lättade det. Ahhh skönt tänkte jag och pumpade ur mjölk och började fixa mat åt O. Då tog det fart igen...och stegrade sig jag matade Oscar och ringde J och berättade att ett anfall var på G. Vågade inte ta morfinpillrena jag fått eftersom jag inte vet om jag däckar totalt och det vore läskigt när man har hand om sonen ensam. Tog ett piller av de gamla istället. Men innan det hade börjat verka gick jag runt och vaggade och tjöt och gnydde och ja mådde pyton. När maken äntligen kom hem var det väl som värst och sen började det lätta lite och illamåendet kom över mig som alltid. Efter några spyor var jag totalt utmattad och hade fortfarande ont så jag gnydde och började dåsa till- efter en halvtimme var smärtan bortdomnad och jag slumrade på soffan en liten stund. Nu mår jag fortfarande lite illa är öm och helt sluuut.
Men anfallet gjorde att jag fick ett datum för operation i februari men dit är det långt så vi hoppas på ett återbud tidgare än så.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar