Jag kan acceptera de flesta människor i måttliga mängder. Men egoistiska människor som har förutfattade meningar och förväxlar genuin omtanke med omständighet har jag svårt för. När dessa människor sedan börjar blanda sig i hur andra lever sitt liv börjar varningslamporna blinka. Ännu svårare är det när dessa människor gång på gång sårar den jag älskar och klagar på hur den valt att leva sitt liv och på hur personen utvecklats. Att alltid få höra att man är omständig, borde må dåligt av sin livssituation, är märklig och konstig för åsikter man har eller val man gör bara för att man inte lever som den klagande parten vill- det bryter ner en människa. Jag ser det framför mina ögon när det händer.
Jag trodde att dessa människors uppgift var att stötta och uppmuntra oavsett vilka livsval personen gör.
Ingen annan tycker att han/vi är märkliga eller omständiga och alla andra accepterar att människor är olika och kan se olika på saker. Kanske ska man titta inåt innan man börjar kasta anklagelser omkring sig?
Han är besviken. Jag är besviken. Han är van att bli behandlad så. Jag är inte det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar