Ojoj stackars Oscar vilken natt han hostade var 20 minut. I morse började han gråta efter varje hostning och spydde av hostan. Han rosslade vid varje inandning och hade det jättetufft.Han grät och hostade och vid ett tillfälle var han helt röd i ansiktet och verkade inte få luft. Som tur var hade vi fått tid på Barnläkarmottagningen brevid vår BVC. Direkt vi kom dit fick han hostattacker igen och grät och hostade något fruktansvärt. Han tappade andan igen efter att ha blivit vägd av en sköterska och hon såg lite förskräckt ut faktiskt. Han passade på att kissa ner mig när han stod i mitt knä och grät efter hostatacken också och lyckades träffa precis som om jag kissat på mig själv. När läkarna kom lyssnade de på honom och hörde hur tungt han hade de så de bestämde att han måste få adrenalin (?) och något annat genom en syrgasmask som han fick andas i-han grät hela tiden. Sen fick han upplösta cortisontabletter i munnen. Sen fick vi sitta och vänta en halvtimme ungefär och passade på att mata honom. Han grät och grät stackarn - vi har aldrig sett honom gråta så mycket. Så fick vi gå till provtagningen och han blev stucken i fingret för att kolla snabbsänkan. Sen fick vi gå upp tillbaka. Provet var bra och de lyssnade igen på hans lungor och luftvägar. Vi fick ett recept på hostmedicin och näsdroppar och fick sedan gå hem efter 3 timmar hos dem (!)
Nu ikväll hostar han fortfarande men har kunnat sova lite - men han sover i upprätt ställning-vilket det påpekade att är väldigt viktigt. Han gråter fortfarande men ler lite mellan varven och babblar och drägglar.
Det har varit en tungtung dag för mig nu är jag helt slut.
Dagens lärdom: Man ska alltid lita på en mammas instinkt.
Jag hade rätt han behövde vård - det var inte alls en förstagångsmammas nerver som spökade.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar