Ja det går lite automatiskt så där. Om människor är sura ofta för ingenting eller väldigt lättstötta så att de inte går att skämta med om något. Tyvärr sorterar jag bort dem då. Det är liksom inte värt att gå runt och tassa på tå för att hålla människor glada. Utan då blir det att jag omedvetet ignorerar dem. De gör väl inte dem gladare kan jag tro men det gör mig gladare att slippa ha en massa suriga typer runt mig. För inte allt så länge sedan lärde jag känna en ny människa som verkligen anstränger sig för att vara trevlig. Och personen lyckas en stund men sedan skiner surheten igenom. Det är inte enbart mot mig utan blir personen sur så är den sur mot alla. Jag tycker det är jättepinsamt och skäms för dens skull. Jag har aldrig varit sån som visar min surhet så öppet mot folk jag känner eller inte känner ( förutom inom familjen såklart) så jag blir så överraskad när folk som är vänners vänner eller någon väns partner eller en bekant eller så..är så öppet sur. Ibland har man ju kunnat se att det beror på svartsjuka eller att personen har det jobbigt med något. Men denna person sägs vara nyförälskad och borde då vara skinande glad hela tiden...men jag har träffat personen fyra gånger och ALLA gånger har surheten lyst igenom så tydligt. Efter två timmar ungefär då kommer surheten och ingen verkar veta varför men alla ser den så tydligt.
Personen försöker inte dölja det heller. Utan svarar med korta ja eller nej på frågor eller låter bli att svara eller sitter tyst. Kanske dax att inte ta sig själv eller andra på så stort allvar och slappna av lite då. Och om man nu är så jättesur är det väl bättre att ta upp det än att förstöra stämningen för alla andra genom att sura i flera timmar.
Sura citroner är inget jag vill omge mig med! Jag strör socker på dem och blir det ingen skillnad så kan de fara och flyga. Jag ersätter dem hellre med något sötare som man slipper sockra;)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar